leifsjoqvist

I fredags visades Monstret i svarta lagunen och det var
en film som höll mig från vatten sommaren -69. En kväll
på Onsalabukten på besök hos min kusin såg jag den för
mig då traumatiska film.


Några år tidigare hade jag haft problem med att somna
efter att ha sett Dr Jekyll och Mr Hyde och då som vinjett
till Mosebacke monarki. När svenska folket satt och skratt-
ade arslet av sig låg jag och darrade att den skakige Mr
Hyde skulle komma till min säng.
Sommaren -69 var den skräcken borta men då kom Mon-
stret i svarta lagunen och tog plats.
Det tog ett år innan jag badade på djupt vatten igen men
sedan var återställd. Då kom Hajen. Sommaren 1976 var
det åter att bada på grunt vatten.


I fredags såg jag åter filmen om lagunen och ingenting där
fick mig att ens förstå min barndosm skräck.
Det närmaste vattenskräck jag haft under senare år var när
jag såg Leaves of grass. Den kvinnliga huvudpersonen där
fångar mal genom att köra in handen genom munnen och
ner genom kroppen. Verkligen vidrigt. I min barndom gick
historier om mal som kunde bli flera meter och som kunde
sluka barn med hull och hår. Konstigt nog kunde min barn-
hjärna skilja det ut från den televiserade skräcken.