leifsjoqvist

Det är ju smått fantastiskt hur snabbt värderingar kan
ändras. Från min barndom minns jag hur man fortfar-
ande tog hand om och vördade de äldre. Det fanns ju
fläckar på solan. Ivar Lo-Johansson skrev ju om hur il-
la fattiga gamla hade det på ålderdomshemmen, men
tanken i stort var att man omhuldade ålderdomen och
den vishet ett långt liv kan ge.

Nu är det som bortblåst. Människor över 40 som blir av
med jobbet har svårt att hitta nytt och människor över
50 behöver inte bry sig om att söka.

Idag hörde jag från en vän att man inte slänger ut peng-
ar på människor över 50 för en enkel meniskoperation.
Det är alltså så att om man är över 50 skall man gå och
halta i kanske 30 år bara för att man passerat en ålders-
gräns.

Det finns problem i detta. Unga människor har ofta inte kon-
takt med att livet är begränsat. Det är tidsbestämt. Vi skall
alla dö. Det är först när man blir bekväm med den tanken
man kan leva livet fullt ut och värdera livet såsom det bor-
de värderas.

Om detta fortsätter kommer människor över 50 att anses
vara onödiga och något som är i vägen för att de som ut-
vecklas skall få leva livet fullt ut. Sprider det sig kommer
självklart andra grupper att åka i samma soptunna. De med
funktionshinder eller de med mer eller mindre kroniska sjuk-
domar.

Vi står med fascismen vid dörren och ännu har vi möjlighet
att stänga dörren för den men inte så länge till.