leifsjoqvist

Franz Kafka skrev ju om Josef K som försökte
att hitta rätt i tillvaron men som bara stötte på
hinder som var av överheten sanktionerade men
av allmänheten obegripliga.
Vi har sedan dess pratat om byråkrati och allt
onödigt detta för med sig och hur det försvårar
vårt dagliga vara och hur det också hotar fri-
heten och demokratin.
Vi har också uppfattat byråkrati som en stat-
lig produktion. Nationer med liten marknad
har alltid ansetts som byråkratiska.

Mark Fisher har skrivit en bok som heter Capi-
talist realism där han beskriver hur marknaden
inte så mycket skiljer sig från statlig offentlig
verksamhet. Massor av verksamheter skapar
sin egen administration vilken ofta genererar
det vi kallar byråkrati. Alla projekt hit och dit
med ansökningar och utvärderingar och mål-
beskrivningar tenderar att bli en överbyggnad
utan verksamhet.

Alla som arbetat inom vården eller skolan vet
ju hur man överhopas av dokumentationstrams.
Man tycks ju tro ibland att elever och sjuka in-
te är särskilt intressanta annat än att ha när
man skall fylla i alla dokumentpärmar eller ha
möten om.


Redan på 80-talet minns jag hur vi inom psykvården
hotade med det ultima vapnet och det var att jobba
precis så som sjukhuset ville. Det kallades metodboks-
protest. Sjukvården producerade ett ramverk som
talade om hur vi skulle agera i arbetet runt patient-
erna. Om man följde metodboken skulle man hålla
på med alla patienters morgonbestyr fram till efter-
middagen. På de ställen där man protesterade gen-
om att använda metodboken blev halva avdelningar
liggande i sina sängar. De hanns inte med.

Inom omsorgerna efterfrågade jag en arbetsbeskriv-
ning i 20 år. Jag fick aldrig någon. Därmot kom massiva
dokumentationspärmar som syftade till ett duttande med
information som inte syftade till någonting alls. Mången
värdelös enhetschef har haft lycka med denna dokument-
ation då man aldrig behöver avkrävas en human behand-
ling av människor med funktionshinder.


Byråkrati är dock inget isolat för vård eller offentlig verk-
samhet. redan på 80-talet kunde man läsa om hur de trans-
nationella företagen hade armeer av byråkrater där före-
tagen hade förlorat kontrollen över varför de var där ell-
er vad de gjorde?
Troligen är det ännu värre idag då allt mer produktion
sker per automatik och inte kräver mänsklig närvaro
mer än i översynen.