leifsjoqvist

Lars Vilhelm Svonni är en samisk politiker vilken
bl a varit ordförande för Sametinget. 2005 skrev
han en roman som heter Överskrida gränser.Det
är en debutroman och det känner jag av vid läs-
ning.
Det är dock inte det centrala här utan bokens huv-
udsakliga syfte är ju att sätta fingret på hur sam-
er, eller ursprungsbefolkning världen över, behand-
las och har behandlats.
Det handlar om att slå tillbaka för att få ett stopp på
den diskriminering som håller på att utrota gamla kul-
turer.


Prologen är att ett antal samer spränger två dammar
i luften i norra Sverige. Vattenmassorna som frigörs
dränker i princip hela Boden och en stor del av Luleå.
Ca 10000 människor dör.

Det är en bra utgångspunkt för vad den värsta formen
av terror kan göra. Men därifrån lyfter det aldrig.Polis-
en och säkerhetstjänsten fladdrar förbi pliktskyldigast
som vore det ett bankrån. Någon repression från stat-
en uppstår inte heller. En enskild tar på sig dådet efter
att han begått självmord så det blir mer en enskild dår-
es attack.

Uppslaget försvinner bort i hur de andra aktivisterna äls-
kar varandra och hur de överlever i den svenska vildmar-
ken genom att äta lämlar och längta efter corned beef
och potatismos.

Vad hade hänt om detta var på riktigt? Hade inte ett same-
hat växt och vad hade det lett till? Hade inte svenska stat-
en slagit tillbaka mot hela gruppen samer? Hade inte ett
nordisk samarbete ökat repressionen mot hela gruppen
samer i norra Sverige?
I boken blir utplånandet av en hel stad en liten bisats.


Istället fokuserar Svonni på individerna som utfört dådet.
Det blir inget djup. Hur skulle man kunna fortsätta och hop-
pas på att allt skall bli vid det gamla om man är ansvarig
för 10000 människors död?
Här finns ju inte den religiösa tanken om att de man dödar
är otrogna eller som när amerikaner mördar världen över
att det är onda man mördar. Här finns ett syfta att väcka
en tanke om att vöda ursprungsbefolkningens vara. I ett
sådant perspektiv tror jag man får svårt att överleva om
man är ansvarig för massdöd av helt oskyldiga och jag
tror Svonni gör sin sak en otjänst.

Jag tycker inte heller att den vagörande frågan får plats?
Har man utttömt alla möjligheter till påverkan innan man
skapar massdöd? Är det någon gång på sin plats med en
aktion som dödar tiotusentals helt osklydiga oavsett om
det var målet eller inte? Är den lilla gruppens terror en
framkomlig väg för att förbättra för det stora flertalet el-
ler är det den spontanes irrfärd mot undergång?

En helt annan sak är att boken förbigicks med total tystnad.
Jag kan inte hitta en enda recension. Jan Myrdal skriver om
den på egen hemsida men det är allt jag kan hitta. Terror
på svensk grund borde väl intressera en svensk allmänhet
och svenska recensenter och särskilt med tanke på hur myck-
et annan skit som det skrivs om.

Svonni lyckas inte så bra i sitt uppsåt men jag förstår tanken.
Ett jättelikt irritationsmoment är att när de skall prata med va-
randra på satellittelefon skall de prata arbetarklassengelska.
Detta att de skall prata just arbetarklassengelska upprepas
in absurdum och skapar bara irritation som leder bort tank-
arna från huvudfåran.
Jag skulle gärna vilja ha en definition av vad arbetarklassengelska
är för något.
Pratar arbetarklassen likadant i norra England som i södra?