leifsjoqvist

De finns två filmare som gör att jag avsätter
tid och tanke när jag sätter på en film. Det är
Ken Loach och det är Mike Leigh. Den förre
kan ibland vara mer dramatisk medans Leigh
alltid använder små medel för att titta in hos
oss alla.
Det är mil från "fucky-fuck" och uppradandet
av lik under 1.50 timma.

I den senaste av Leighfilmer är paret Tom och
Gerri och deras hus centrum för händelserna.
De har också en kolonilott där vi får följa liv-
et genom vår,sommar, höst och vinter. De är
ett lyckligt par av vilka det finns så få i livet.


Det kommer människor på till deras hus. Sonen
som är 30 och som de oroas över om han skall
leva ett gott liv. Väninnan Mary som är närmast
hysterisk och minst sagt neurotisk och som har
svårt att finna sin roll i tillvaron. Ken som bara
har sitt arbete att leva för och som dränker sig
i alkohol och skräpmat. Det är Ronnie som förl-
orat sin hustru och som hatas av sin son.

Alla dessa individer ger en bild av livets sidor,
några goda och några mindre goda.

Leigh stannar ofta upp och låter oss se männ-
iskor som inte klarar av sitt liv. Han låter bild-
en och uttrycken i ansikten tala för sig själva.
Manville, Bradley och Wright gör detta med den
självklara styrka som bara goda aktörer kan för-
medla.

Det är vad Leigh gör. Han låter skådespelare ut-
trycka sin särart som få andra. Här finns ingen
hjälp av dataaniminationer eller specialeffekter.
Här finns bara livet och det är mer spännande.
Som när Mary visar sin avsky för Kens närman-
den, detta till trots att de båda är ensamma och
i starkt behov av närhet.
Som när Mary tar kamp mot sonens flickvän som
är på besök.

I den inledande scenen besöker Imelda Staunton
som deprimerad hustru den lyckliga kuratorn Gerri
och allt Staunton vill är att få sömntabletter för att
hos skall få sova och sedan skall allt bli bra. Hon
får sedan träffa en läkare som skall bli mor och som
skall börja leva med ett nytt liv.
Det är i dessa motsatser som Leigh låter kameran
gå. Så är det i varje film. Idet stora onda finns något
gott och tvärtom. Det är dialektiskt. Det är existensen.


Se Leigh:
1. Naked
2.Secret and lies
3.Vera Drake
4.All or nothing
5.Topsy-Turvy