leifsjoqvist

I TV hör jag kändisar diskutera hämnd och Ann
Heberlein som är teolog och etikguru toppade
den diskussionen genom att säga att hon inte
behöver utkräva hämnd för det kommer Gud
att göra åt henne på räkenskapens dag. Hon
hänvisade till Psaltaren där det finns väl besk-
rivet vad hur Gud kommer att tortera och döda
oss otrogna när vi väl dött en gång.

Mycket idag handlar om just detta:den blinda
och undanflyende tron. Bara man blint lyder
sin Gud så löser sig allt annat.

Kollar på filmen Shelter som gjorts i Hollywood
av svenska regissörer. Det är religiöst svammel
om att tappa tron och därmed räddningslöst gå
en smärtsam död till mötes. Den som tappar tron
får ryggen sönderbränd och lungorna fyllda av
jord. Bara religiösa kommer på dessa barbariska
sätt att döda eller att dö.


Senare ser jag en film om inbördeskriget i Algeriet
1996 Of Gods and men hette den. Det handlar om en
liten grupp trapistmunkar som lever i bergen i Algeriet
men som utsätts för hot av både regeringtrupper och
lokala islamistiska grupper. Här handlar det också om
att vara fast i sin tro men på ett någorlunda nyanserat
sätt.

Det är ändå otäckt att vi i vår tid tar tillbaka gammal
skrock och smörja för att klara av att leva. Anledning-
en är att vi flyr ångest och oro, att vi alltså flyr en del
av de upplevelser som är nödvändiga för att leva ett
helt liv. Utan dialektiken kommer vi inte i närheten av
ett värdigt liv. Ingen kan vara bara lycklig. Lyckan blir
odefienerbar utan sin motsats.