leifsjoqvist

Nu kommer massa reportage och artiklar om kravallerna
i Göteborg. Det är tio år sedan. Det finns för mig två sak-
er som alldeles för lite diskuterats.
Det första är polisens roll i det hela. Vid tiden för kravall-
erna var polisen i Göteborg helt i händerna på den ameri-
kanska säkerhetstjänsten. Det fanns tankar på att stänga
av och evakuera hela innerstaden inför Bush besök. För
amerikansk underrättelsetjänst var det inget problem. Ett
litet skitland i norra Europa spelar inte så stor i det ameri-
kanska perspektivet.
Det förde med sig att svensk polis var på tårna för att visa
storebror hur duktig svensk polis var. Det stramades upp
och hämtades hotbilder som var löjliga. En liten miljöaktivist
blev till ett stort hot. Polisen piskade upp en stämning som
inte direkt lugnade ner demonstranter. Jag såg ringen vid
Järntorget och jag kände hur hotfullt det var när polisen
stod runt om högst fridsamma medborgare som darrade
av skräck och när hat, rädsla och skräck blandas närmar
man sig masspsykosen med stormsteg.
Det andra var att demonstrationsledningen inte studerat sin
Marx. Marx varnade för trasproletariatet som en bundsför-
vant i kampen. Detta trasproletariat är oftast mer trogna
sig själva än någonsin en nyliberal. Drogen eller det lilla
gänget är deras stora allerade och de bryr sig bara om att
serva detta.
Detta fick till konsekvens att många ur förortsbuset åkte ner
till centrum bara för att få slåss och slå sönder. I kombination
med tokvänstern i AFA och i konfrontation med en närmast
hjärntvättad polis var kravallerna oundvikliga.