leifsjoqvist

Ikväll är en av de sköna sommarkvällarna som
jag längtar efter under hela året. När jag cykla-
de denna kväll kom jag att tänka på en likartad
sommarkväll för 39 år sedan. Jag var 13 år och
skulle fylla fjorton.
Den kvällen gick jag Redbergsvägen upp efter
att ha varit på besök hos en vän. Där hade jag
träffat Nordiskap rikspartiets sekreterare som
hade kallat mig "en skön arisk pojk". Jag fund-
erade över nazismen, som vi under flera år disk-
uterade frimodigt då en mina vänner under många
år kelade med nazismen. Jag hade sett filmer om
koncentrationslägrena. Vi talade ofta om allt det
grymma som hade varit där.
På min avklippta Leejacka hade jag märket "Stoppa
vänsterextremismen" och på armen en amerikansk
flagga. Det var många som hade det i Ånässskolan
där jag gick. Jag vet egentligen inte varför för det
var ju sosseland. Antagligen var det en ungdoms-
protest mot vuxenvärlden som ju närmast var syno-
nymt med att vara socialdemokrat.
Någon vänster fanns inte hos oss unga.Det var knuttar
och allmänt bus som gällde. Den enda vuxna som pra-
tade politik med oss var en mamma med rötter i Portu-
gal som var glödande antikommunist. Kolonierna höll
ju på att bryta sig loss och Nejlikerevolutionen var ba-
ra två år borta.

Men just denna kväll vet jag att ett frö föddes om att
se något större. Rättvisa kunde inte vara att mörda
massa judar? Rättvisa kunde inte vara att mörda mas-
sa vietnameser? Jag minns att bara tankarna gjorde
mig osäker. Jag gjorde kopplingen till indianerna som
jag läste om som utrotades i USA.

Jag gick inte genom Olskroken för där bodde bara
finnar,alkisar och degosar. Den misslyckade integra-
tionen fanns redan då.

Det tog ytterligare något år innan jag fick hela sam-
manhanget klart för mig men den kvällen föddes tan-
kar om att bli något annat än det jag var.

Det var också en underbar sommarkväll.