leifsjoqvist

En bit in på 80-talet kom Robert Pirsig och Zen och konsten att
sköta en motorcykel  i min väg och har funnits där sedan dess.
Den handlar ytligt om att ta sig fram i USA med motorcykel men
på vägen dryftas frågor stora som små med värde och kvalite
som sammanhållande länk.
Vara ett med sin resa är grunden.
Graham Priest filosof från Australien pratade nyligen i P1 om sitt
liv på motorcykel och tangerade då Pirsig. Priest säger att han
blir ett med vägen när han kör motorcykel.

Så är det inte med cyklandet. Där han man tiden att vara på
alla andra ställen än på vägen. Det är bara kroppen och cykeln
som transporterar, tankarna är på andra ställen.

Idag lyssnade jag till Ommadawn av Mike Oldfield. Samtidigt fund-
erade jag över vad Liedmann skrivit om Roosevelt och dennes pol-
itik "freedom from want". Jag såg inte, eller brydde mig inte, om ett
korsande rödljus. Det gjorde däremot en vaken bilist som skulle
korrigera min färd. jag tog av mig lurarna och sa glatt till honom:
-Svälj tungan, dra upp rutan och fortsätt dit du skall, gubbjävel.
Han såg inte så glad ut men fortsatte i alla fall sin resa och lämn-
ade mig med min.