leifsjoqvist

Förr i tiden var ett av de stora evenemangen
offentlig prygel eller avrättning. Tusentals sam-
lades för att se på när man hängde eller pisk-
ade en annan människa. Det var kittlande och
gav en känsla av makt och en tacksam känsla
att det inte var en själv det handlade om. För
jag-svaga människor handlar det ofta om att
söka tröst i andras olycka.


Dagens TV fyller samma funktion. Den som med
förnöjsamhet ser program om feta som skall ban-
tas, fula som skall opereras, en samling borderlines
som låses in i ett rum, arbetslösa som skall göras
till arbetare, har inte utvecklats nämnvärt från alla
de som sökte tröst i offentlig prygel eller avrättning.

I grunden handlar dagens TV om att håna alla de som
inte kan eller vill vara i Marknadens norm. Det är en
facistisk etik som handlar om det normaliserades rätt.
En norm som bestäms av de som förvaltar makten i
ett samhälle. Vi skall skratta och håna de som expon-
eras i TV. Hur många finner inte nöje i att häckla de
som är med i Big Brother? Men vem är den största
idioten? Den som är med eller den som tittar på elän-
det?