leifsjoqvist

Filmen är av Kim Longinott och skildrar en särskild skola i
England som heter Mulberry Bush. Barnen som är där har
stora problem med att egera i sociala sammanhang och är
ofta utåtagerande. Det slåss ,spottas ochhånas ofta.
Jag har arbetat med vuxna människor både inom psykvården
och i omsorgerna och känner igen beteendet. Det som skil-
jer är att det går att hålla fast en unga men det betydligt
svårare att hålla fast en skenande vuxen. Inom psykiatrin
kunde man ju bälta och medicinera så inte inom omsorger-
na där så gott som alltid personal, och inte sälla helt outbild-
ad, lämnas åt sitt öde. Jag vet inte hur många gånger jag
bad om en arbetsbeskrivning för hur man skall agera vid
utåtagerande och aldrig fick ett svar annat än:godda yxskaft!

Jag känner igen det för tillfället okontaktbara där man bara
väntar ut att aggressionen skall lägga sig så att det finns en
möjlighet att göra annat. En gång gick jag mot Stockholm med
en ung arg amn och först efter tre timmar ångrade han sig,då
uppstod nästa situation att förklara att det tog tre timmar att
gå hem.

Alla barnen i filem visar en trasslig hemsituation där framför
allt fädrerna antingen har en usel relation eller inte finns alls.

Det är en stark film som ändå är hoppfull i allt bråk och alla
hot. En smått otrolig personal som jag kan ana har en ganska
lång utbildning och handledning för att kunna se igenom det
jävliga och ta fasta på det hopp fulla. Jag har svårt att annars
förstå att man så lugnt kan ta emot det eviga spottandet i fil-
men.

Klart sevärd film.