leifsjoqvist

Under snart ett år har jag haft mina böcker
magasinerade. Ikväll började att plocka upp
dem och det är faktiskt något av det mest
komtemplativa, intressanta och mest nöj-
aktiga jag kan göra i mitt liv.
Genom böckerna, tidssskrifterna och serier-
na strömmar minnen fram. Varje sida bär
på ett minne som frigörs.

Jag tittar i Anders Jörles U137 och jag minns
hela ubåtsdebatten och hotet från Sovjet. Jag
minns en hemsk debatt i Borås med Maj Weh-
selman som är en av de mest ohederligt agit-
erade människa jag träffat. Vi var där från Gö-
teborgs Fredsgrupp och vi var den enda freds-
grupp som stödde tanken på befrielsekrig och
var emot ensidig nedrustning och vi ansåg Sov-
jet vara en imperialistisk stat. Detta samman-
taget fick Maj att hata.


Jag samlar på mig en meter Jan Myrdal. Om
man räknar bort de senaste fem åren tror jag
mig ha läst allt Myrdal har publicerat. Idag har
jag en samlad bild. Det hade jag inte när jag
var tjugo. Då var det kungsord. Det var med
boken Avgörande år jag kom ur mitt religiösa
tillstånd. Jag läste honom som reaktionär och
jag fann att det fanns lik i lasten som jag inte
tidigare funnit. Det var inte Myrdals fel. Det
var mitt eget. Det intressanta är ju att Myrdal
i en tidig Skriftställning själv tog upp detta. han
skrev om en elev som anfört honom som källa
och fått underkänt. Det var då Myrdal skrev att
man skulle gå till läggen och kolla källorna. Han
hade ju, har ju, ett patos för sanningen.

Bok efter bok plockar jag upp och jag skulle kun-
na hålla på i flera dygn. Böcker är en viktig del
av livet om man leva som en hel människa. Det
som lever genom nätet lever i det ytliga. Den som
lever genom nätet missar helheten med en bok.
Omslaget, pappret, texttyp, och det som Postman
skrev som västerlandets grund, man upplever
den fördröjda behovstillfredsställelsen.