leifsjoqvist

Jag minns mina första år på Lillhagen och alla
de män som gick på Avdelning 5C som drogade
zoombies. Med åren när man lärde känna dem
visade det sig ofta att det inte var spriten som
slagit ut dem utan lösningsmedel. Vi var över-
representerade av målare som hade fått symp-
tom som de dränkte i sprit. De blev kroniska
alkoholister, men det var inte spriten som var
först.

När jag läser om hur man idag vill utöka listan
på avd som skall vara psyksika sjukdomar så
funderar jag. Jag har alltid varit skeptisk till den
lavinartade ökningen av ADHD-barn. Skolan är
ingen bra plats för oroliga barn och mången lär-
are dåligt skickad att klara av dessa barn. Så be-
kvämt då att kunna ge en biologisk förklaring till
problemen.

TDD är ett nytt begrepp, temper dysregulation with
dysphoria, och utmärkande för denna grupp är att
de skall vara över 6 år och få minst tre omotiverade
vredesutbrott i veckan. Låter som en värre variant
av ADHD. Hur många barn skall inte nu diagnostice-
ras som TDD och medicineras för att bli lugnare?


Psykorisksyndrom känns lika illa. Här kommer en
jättegrupp som visar symptom men där 9 av 10
inte kommer att utveckla psyksik sjukdom. Där-
emot kommer de att medicineras och bl a riskera
kraftig övervikt.

Vi kommer allt längre bort från de humanistiska idea-
len där vi tittar på de bakomliggande orsakerna och
den psykiska och fysiska miljön där människor lev-
er. Svaret på alla våra problem blir piller.