leifsjoqvist

Jag har en fast hållpunkt i livet och det OBS i P1. Ändå
sedan den gryende politiksa medvetenheten startade
på 70-talet har jag lyssnat. Inte bara det, ett tag var
jag så fast i OBS att jag spelade in programmen på
Scotch C-60 band. Jag kunde ha 8 program på ett
band som jag lyssnade på och analyserade. Det var
ett universitet för en autodidakt.
Jag minns en sommar i början på 80-talet då jag var
ensam i en stuga i Värmland och mitt fönster mot om-
världen var OBS klockan 22.10.
Det var då världen kom till de djupa skogarna. Det var
innan mobiler och Internet. Jag hade inte TV.
Så jag läste böcker och lyssnade på radio och tänkte.
Jag ville skriva men det blev inte mycket av det.

Willy Josefsson var en av programmets redaktörer under många
år och sedan har jag läst alla hans kriminalromaner som är klart
läsvärda.

Idag lyssnade jag på ett inslag om en dansk dokumen-
tär Eva Mulvad The good life. Det handlar om Mette
som är 56 år och bor i en tvårummare i Portugal med
sin 84-årige mor och en knähund. Mettes far var en
mycket rik man och Mette är uppväxt och uppfostrad
i ett jetsetliv. Med revolutionen 1974 kom expropriation-
er där Mettes far blev av med sina tillgångar. De fort-
satte dock att leva som tidigare ända till alla tillgångar
var slut. Nu är de helt utan pengar. Mette är bitter och
säger att hon hellre vill dö än arbeta.


Det är intressant om lägger ett Marx perspektiv på fil-
men. Marx ville ju faktiskt strukturernas fall och befri-
else för alla. Han såg att det var inte bara de fattiga
och arbetarna som behövde en bättre tillvaro. De rikas
liv var också kättjade vid vanor och krav som kvävde.
En annan aspekt är att när man studerat vilka männ-
iskor som är lyckliga respektive olyckliga finns ingen
direkt klassmarkör utom i ett tydligt skede. När männ-
iskor faller nedåt uppstår olycka. När man förlorar ant-
ingen tillgångar eller position då kommer olyckan.