leifsjoqvist

När jg ser filmer eller läser berättelser från Kina eller
Östeuropa under kommunistisk regim blir jag mer och
mer fundersam över mitt ställningstagande som ung
för röelser som försvarade detta. Det finns en defensiv
förklaring och det är att det var att ställning för de små
nationerna som antingen förde befrielsekrig för att bli
självständiga eller för att behålla sin självständighet.
Det var ett ställningstagande i den stora abstrakta värl-
den( den blev mindre abstarkt när man träffade människor
som deltog i den kampen).

Men leva i ett samhälle som Sovjet eller Kina?
Allt kontrollerat.
Allt styrt från ovan.
Ett system av småpåvar som bevakar folket.
Fängelse för åsikter.
All denna paranoja om fiender till staten.

Jag skulle inte vilja leva så.
Jag skulle inte kunna leva så.

Jag minns hur jag i de äldre tonåren hade en vision som
var anarkistisk. Det var det lilla samhället där man arbet-
ade med det man vill och där det inte fanns en skillnad mell-
an arbete och fritid. På kvällarna spelade man sånger och
läste skrivna texter för varandra. I det unga tonårshuvudet
fanns naturligvis möjligheten till att knulla mer med.

Jag var alltså inte kommunist. Snarare idealist, romantiker,
och föga trogen tanken på ett centraliserat styrt part över
allting.
I de kommunistiska kretsarna hade jag då blivit renegat,
femtekolonnare, revisionist, klassförrädare, borgerlig, små-
borgerlig, anarkist, trotskist, agent ,ja, kärt barn har många
namn.

Bristen med vänstern var och är att den inte riktigt kan defi-
niera vad det goda samhället är. De kollektiva jordbruken
har ju världen över visat sig vara sociala och ekonomiska
katastrofer. Människor har i samhällen som varit kommun-
istiska skapat utanför det statliga och visat vilja till innovat-
ioner utanför systemet. De kommunistiska samhällen var
bra på att skydda folk från allting. Idag saknar säkert de
många fattiga i öst den fria vården och den allmänna sko-
lan. Råkapitalism är ingen lösning bara andra sidan på myn-
tet.

Vi kommer kanske närmare vad det är vi verkligen vill.
De allra flesta vill närhet och leva i ett socialt samman-
hang.
Det behövs alltså massor av föreningar och organisationer
för att skapa möten och platser för att dessa sociala samm-
anhang skall uppstå och fungera.
Jag tror det vore en bra start för att få ett bättre samhälle.