leifsjoqvist

Ingen kan bestrida att vi utvecklar tekniker så
att vårt samhälle är i ständig förändring. Om det
alltid är till det bättre kan bara historien visa.
Frågan är om våra civila samhällen och individ-
er står i en analog utveckling till tekniken?
Blir vi klokare och mer omhändertagande?Ut-
vecklas vår förmåga att agera tillsammans med
andra vilket är civilisationens grundpelare?

Alla verkar må dåligt och alla är förtryckta och
i princip hålls allt samman av att någon har det
ännu sämre.

De rika och välbeställda har ett helvete med skatt-
erna som plågar dem något alldeles oerhört. De har
också et helvete att få allt att gå ihop. De skall tjäna
massor av pengar,vara engagerade överallt och till
det har ett hem med trädgård, sommarhus(gärna
flera), bilar, bjudningar och båt(båtar). De skall
träna flera dagar i veckan och de skall gå på diet.
De skall opereras för att få bort fett och rynkor(och
detta gör de självklart bara för sin egen skull).

Nästa nivå är alla de med arbete och det är bara
att dra av lite av allt ovan så sammanfaller deras
liv.

De unga är lite off. De får inga arbeten och ingen
bostad. En liten grupp klarar att direkt gå upp i de
ovanstående två grupperna.

De arbetslösa friska är också ofta invadrare och dras
med ett dubbelt utanförskap.

Fas 3orna kan ju räknas till en egen grupp som för
tillfället får vara med i det offentliga rummet.

Så kommer den grupp som alla tar avstamp ifrån.
De sjuka och de oförmögna. De som är beroende
av hjälp.

Ett samhälle som problematiserar den sista gruppen
är ett samhälle i fritt fall. Man kan bedöma ett sam-
hälles utvecklingsnivå på hur man tar hand om sina
sjuka och oförmögna. Ju bättre man klarar det utan
tjafs ju högre nivå och tvärsom.

Var befinner vi oss?