leifsjoqvist

Det är inte alltid lätt att hitta rätt i motståndets ideologiska
djungel. Om man citerar Malcolm X till sin fördel kan han ju
framstå som en islamitisk svart nationalist vars högsta öns-
kan var att förklara USA jihad och att kasta ut alla vita ur
landet. En provokatör blir ju ofta tolkad efter vem som läs-
er honom och hur man vill använda honom som ikon för eg-
na syften.
Steve Biko var ju en frände till Malcolm X. Biko ville ju inte ha
in vita i vare sig PAC eller Black Consciousness Movement. Han
menade att de vita måste göra upp med sitt förflutna och med-
vetande innan de kunde bli en allierad.
Bägge ovan är ju medlemmar i ett strukturalistiskt tänkande som
blev tydligt med ROKS tankar om att "alla män är som djur".

Biko såg inte klassfrågan som den centrala då den vita arbetar-
klassen tjänade för mycket på apartheid för att de skulle vara
en naturlig allierad.

Inspirationen hämtades som för så många andra från Frantz
Fanons Jordens fördömda.
Amilcar Cabral och Eduardo Mondlane, PAIGCC och Frelimo, sa
ju båda att det bästa stöd och solidaritet människor från det
rika nord kunde ge var att göra upp med sina egna samhällen.
Förtycket hade ju sitt centrum i Nord och om det försvagades
skulle ju också frigörelsen i Afrika gå snabbare.

Biko går tydligen mot en ny vår i Sydafrika. Det är inte svårt att
förstå. Däremot är det svårt att se hur man idag skulle kunna gå
förbi klassfrågan. PAC som var hans parti för dock en tynande till-
varo som promilleparti.