leifsjoqvist

Förra veckan gick chefredatören på Axxes ut och sa
att han var emot uppsättningen av Solanas pjäs
SCUM, vilket är ett radikalfeministiskt manifest.Han
gjorde det med motivation att han inte sympatiser-
ade med uppmaning av våld mot kollektiv. Det sägs
av en man som får stånd varje gång USA går ut i
krig och det är ju inte så sällan.
Igår var det kolumnisten Johan Hakelius som tyckte
att man skulle redogöra för den fängslade Shibblys
politiska bakgrund innan man tog ställning om det
var rätt eller inte att stödja honom i rättegången i
Etiopien. Shibbly har varit redaktör för RKU:s tidning.
RKU är ungdomsförbund till KPML som bl a har prole-
tariatets diktatur på dagordningen.


Shibbly har under år gjort reportage mot dikaturer
runt om i världen och en linje i arbetet är att alltid
ta ställning för de svaga och förtryckta.
Det blir märkligt att Shibbly då skall stå till svars för
vad den tidning han en gång var redaktör för har för
syn på hur ett samhälle skall formas.
Det blir ännu märkligare när vi har en hel mediavärld
som uppmanar till ockupation och krig mot nationer
som inte faller på läppen.
Den nya mediastrategin är allstå att misstänkliggöra
motiven bakom arbetet. Shibbly vill inte i första hand
avslöja övergrepp från den etiopiska diktaturen utan
införa diktatur i Sverige.
Ännu mer pinsamt blir det när man pratar om politiskt
våld. Vad är krig om inte politiskt våld?
Hakelius och Lundberg är arvtagare till den en gång hys-
teriske McCarthy som under 50-talet i USA införde häxjakt
på alla radikaler och belade massor av dessa med rena
yrkesförbud.