leifsjoqvist

När arbetarklassen började organisera sig i fackföreningar
på 1800-talet så var det i ett rent försvar av människovär-
det. Den råa kapitalismen såg verkligen inte till individen
utan såg underklassen som ett kollektiv vars enda syfte
var att utnyttjas till den yttersta gränsen.
Med fackföreningar höjdes välståndet drastiskt under 1990-
talet. Samhället i stort humaniserades då det inte enkelt gick
att utnyttja folk. Vi fick allmänn skolgång och i huvudsak all-
män sjuk- och hälsovård. Vi fick bibliotek och människovärd-
et blev en fråga som inte bara handlade om klasstillhörighet.
Man kan fråga sig vem som tjänar på en återgång till denna
mörka tid?
Enligt Marx så är det enkelt. Profiten som är drivkraften i det
kapitalistiska systemet måste hämtas någonstans och när det
inte längre går att utveckla maskiner så får man ta pengarna
från människor.
Sänkta löner kan endast genomföras med en dåligt organiser-
ad underklass och stor arbetslöshet.
Vi kan i dagarna se hur man tar pengar från gamla, sjuka och
ungar för att ge detta i vinst till Kapitalet. Kan det bli tydligare?
I Japan är hälften av befolkningen frilansare vilket innbär extremt
dåliga löner som inte ens räcker till vettig bostad. I USA ökar den
absoluta fattigdomen. I sverige trixar vi med Fas 3 eller skapar
arbetslöshet på ena sidan och pratar om arbetslinje på den andra.
Profithungerna skall döljas och istället skall underklassen förstå
att deras utsatta läge är deras eget fel.
Vi går med stormsteg mot 1800-talet och jag undrar om man måste
ner helt i skiten innan man förstår värdet av att organsiera sig och
bjuda kapitalet motstånd.
Det handlar inte om revolution eller att älska terrorister, det handlar
om nödvärn för att försvara människorvärdet hos underklassen och
att upprätthålla ett humanistisk samhälle, vilket är bäst för oss alla,
även om det där inte går att utvinna exempellösa profiter.