leifsjoqvist

Igår hade vi träning som vanligt. Någon timma efter
att 7-åringarna var färdiga och jag hade börjat trän-
ingen med 96orna så kom en mamma förbi och frå-
gade efter sin son.
Han hade inte kommit hem. Hans bror hade somnat
och inte hört när det ringde på porttelefonen.
Så nu var den stora frågan: Var höll han hus?
Massor av människor blev involverade och många
bar på en misstanke om värsta scenario. Det var
mycket oro. Några kvinnor grät.
När jag cyklade hem från klubbhuset vid 22-tiden
cyklade jag förbi två tjejer som var ute och letade
och telefonen ringde. Jag hörde på en av tjejerna
att killen var hittat. Hela Backa kunde andas ut.
Den stora ångesten byttes mot den stora lättnaden.