leifsjoqvist

Ateisten kräver ju bevis för Guds existens. De troende
brukar då hävda att man inte kan bevisa Guds icke-exi-
stens. Det är ju ett orimligt ställningstagande. Jag mås-
te ju kunna bevisa det jag tror på vad är det annars för
mening. Det kan ju då inte göras skillnad på gudstro
och mental sjukdom. Om A hävdar att han tror på att
det finns vättar i hans toalettstol och att dessa bara vis-
ar sig för dem som tror på dem är ju det ett lika stort
bevis som någon annan religions.
Det märkliga är att man sägs kunna ta till sig Guds kärlek.
Varför skulle jag neka till det? Jag har dock aldrig känt en
sådan övernaturlig kärlek.
Det känns mer sannolikt att de som verkligen vill ha en
Gud och som inte klarar sina liv utan att ha en fiktiv läro-
mästare som kan ge förlåtelse och förståelse har mer att
bevisa än vi som inte tror på dylikt.
Det värsta är dock inte att det går omrking miljoner männ-
iskor med en tro på en hallucinatorisk värld utanför vår eg-
en utan det är alla de som profiterar på denna haluucination.
Det värsta är alla de som gör sig till denna Guds ställföreträd-
are och uttolkare på denna jord. Alla de som lever gott på att
utnyttja folka längtan efter frid och gör detta genom att hota
och att uppvigla till mord och krig.
Dessa de värsta skall ställas till svar och avkrävas på bevis
om Guds existens.