2011-10-21
12:13:32
Problemformuleringsprivilegiet
Idag när man säger att islam hotar vår demokrati glömmer
man att inte särkilt många överhuvudtaget pratar om reli-
gion i sin vardag. Det som styr våra tankar och våra sam-
tal är ju det som de dominerande medierna lämnar utrym-
me till. Medierna skildrar inte verkligheten idag-de skapar
den.
Om 90% av ett lands befolkning har problem med att få
vardagen att gå ihop så är detta inget som dominerar ut-
budet i media. Tvärsom så är det underhållning högt och
lågt som erbjuds. Frågor som gäller vår vardag anses in-
te vara mediamässiga eller tråkigt socialrealitiska.Det är
dock skillnad på den översta procentens vardag. Den an-
ses vara intressant att skildra.
Det är märkligt att socilaporr från överheten inte skapar
revolter i närr och fjärran.
Varför blir inte folk som knappt har till vardagen och som
förnedras av socialtjänst, arbetsförmedling eller andra
statliga organ förbannade när de ser hur överheten
snaskar till det med odold överkonsumtion?
Det är inte allas vardag att fundera på takvåningar för
4 miljoner kronor. Det är inte allas vardag att fundera
på att byta huspiga. Det är inte allas vardag att fund-
era över en fjärde bil eller tredje sommarhus.
Frågan är när överheten passerar gränsen? Frågan är
vad som då sker?
Det är faktiskt i allas intresse att underklassen är orga-
niserad. Oorganiserade uppror och upplopp är oadress-
erade och följer ingen särskild ordning. Det kan sluta
hur som helst. Vem vill det?
Överhetens stora strid i det tysta som de planerade på
70-talet och som de idag har genomfört har en stor brist.
Överheten glömde ta med de historiska erfarenheterna
av vad som sker när ojämlikheten blir för stor och när för
många lämnas utanför.
Överheten har försvagat och i vissa fall raderat ut den
folkliga organsieringen. Det var nödvändigt för att vinna
den ideologiska striden. De har sköljt över oss med und-
erhållning i alla des former. Men även den mest naive vet
att det finns en gräns för denna underhållning.
Occupyrörelsen är ett tecken. Arabiska revolutionerna ett
annat. I Grekland verkar det inte vara så att en överkonsum-
ernade underklass(så har det låtit som orsak till krisen)ver-
kar gilla läget.
Det som oroar är att här inte finns någon styrning. Det kan
välta i kaos. Ur kaos kommer gärna de som har de slutgilt-
iga och övertydliga svaren fram.
Vist är media ett medel. Visst finns det massor av bra media. Poängen är att kapitalet styr det stora flödet av information som skapar det jag pratar om.
Den distinktionen kan väl inte vara så svår att förstå.
Du tar del av fel journalistik. Jag värjer mig mot begreppet "media" som du pratar om. Media är ett medel, kan vara skrift eller bild eller ljud, för att skicka info eller ett budskap. Det intressanta är ju vad som skrivs eller sägs - och det skiljer sig kraftigt åt. Media är ett praktiskt begrepp, för då kan du slå mot allt o slippa göra en distinktion mellan olika avsändare, olika tidningar, radiokanaler o dyl. Enligt det sättet att resonera ska jag i mitt jobb, på en liten lokaltidning, svara för vad Häntextra skriver. Sanningen är att vi inte har någonting med varandra att göra. Skulle du jämföra en traktor och en Porsche? De är ju båda fordon.
Läs lokaltidningar. De är inte speciellt hippa, men de skriver om skola, kommun, lokala projekt och liknande. Precis det du efterlyser. Någon fullödig maktanalys, eller vilken analys som helst, lär du inte få se, därtill är tiden alldeles för kort. Men du möter vanliga människor som berättar om sina vanliga liv.