leifsjoqvist

Jag satt på ingången till Redbergsvägen 32 och skrev
bilnummer. Året var 1968. Jag skrev inte de bilnumm-
er som hade O eller OA som första bokstäver för de
var från Göteborg. Jag skrev bara hur många de bil-
arna var. Jag skrev S och A. Det var Värmland och
Stockholm. jag skrev inte P för det hade jag blivit in-
doktrinerad av min far att hata. P var Västergötland
och alla därifrån var P-bönder. Varje gång det inträf-
fa en negation när vi åkte med familjen skrev farsan:
jävla P-bonde!

Jag har ett P-nummer kvar i huvudet. P58091 vilket ju
mina födelsesiffror. 1973 övergick vi ju till dagens sys-
tem KUK 666.

Jag satt där och var tio år. Jag tänkte att år 2000, till
dit är det en evighet, är jag 42år. Vad gör jag då?Jag
kunde inte komma på något annat än att jag skulle va-
ra ruskigt gammal och att jag hade familj. Jag kunde
inte förnimma mer. Livet som 10-åring har inte tid med
framtiden. Det finns ju så mycket man måste förstå om
det som sker runtomkring.

Det var då. Nu är jag 53.