leifsjoqvist

Skräckfilmen är en propagandacentral för religiös
strunt. Då man ofta visar upp en totalt obevisad
bild av ondska och att denna ondska bara kan be-
kämpas genom att tro på godheten. Denna god-
het som är ett vakum som styr vår materiella värld.

Om man nu inte har en gudstro eller tro på över-
naturliga visioner blir ju en film som Insidious någ-
ot av det löjligaste som gjorts på filmduken. Den
är fylld av klicheer och de logiska luckorna är ju
närmast galaktiska. Hur kan man skrämmas av
detta?
Det enda som var trevligt med filmen var att den
manliga huvudpersonen inte öppnade dörren mitt
i natten och stormade ut utan visade rädsla och
kollade noga innan han gick ut.
En av de mer vanliga klicheerna i skräckfilmen är
ju att kvinnor och i vissa fall män går ner i mörka
källare eller övergivna hus och där utsätts för att-
acker.
Det förefaller osannolikt att man i ett land som är
det med mest alarm och skyddanordningar skulle
utsätta sig för stora risker.

Vill man bli riktigt jävla skrämd in till ryggmärgens
sista droppe då skall man se Morden vid Wolf Creek
här finns en peripeti som bara kan konkurrera med
Crying game.