leifsjoqvist

Jag stapplade iväg på morgonen och hade morgonträning.
Trots min dödliga sjukdom levererade jag ett pass igen.
Förkylningar är inte att leka med.
Hostade och snorande tog jag mig hem för att sänka mig
i filtar och tycka riktigt synd om mig själv. Hostan gjorde
att lungorna voltade i trippel målbergare.
Jag började med att se filmen Vanishing on 7th street vil-
ket visade sig vara en ovanligt dum horrorfilm. Oförklarligt
sänks mörkret över staden och folk bara försvinner. Det
är mörkret som tar dem. Några få blir kvar och försöker
hålla sig i ljuset. Det är batterier som ständigt som tar slut
vilket gör att ett batteriföretag måste sponsrat denna film.
Runt om dem finns bensin och brännbart material så de
hade kunnat elda tills den yttersta dagen. Det kommer de
dock på mot slutet och då hittar de ingen tändare. Vilken
otroligt dålig film. Min förkylning blev värre.

Filmen borde ha stannat in the dark.

Jag satte på Beatiful boy (ofrivillig komik)och förstod ganska snart
att nu skulle det bli riktig film. Inledningen varslar om att i den tröt-
ta medelklassfamiljen i den standardiserade medelklassmiljön kom-
mer något att hända. Det gör det. På kvällen har ett par ett menings-
löst samtal med sin son på college och på morgonen när de vaknar
har helvetet brutit ut.
Det finns inga slaskiga bilder eller skildringar från det utförda våldet.
Här visas vad som händer efteråt med de som blir kvar och ytterst
vad som händer med fader och modern till den skyldige.
Vad kunde de ha gjort?
Vad gjorde de?
Hur lever de sina liv?
Faderns arbetsgivare råder honom att prata med sina vänner och
fadern svarar: Det har jag inga.
Det är en bra film. Det är nära och bra porträtt av vad som sker
med människor i sorg och med de som måste göra upp med sina
liv.
Efter filmen kände jag mig nöjd med att bara ha en förkylning.


Läser Devils Peak av Deon Meyer. Grymt bra krim från
Sydafrika. Under läsningen är jag glad över att leva i
Backa och bara ha en liten förkylning jämfört med det
skildrade infernot i Meyers roman.