leifsjoqvist

Det regnar och jag lägger mig under en
filt efter att ha haft ett tidigt morgonmöte
och cyklat mig blöt.
Kroppen får snart upp värmen och jag mår
så bra.
Jag sätter på Tom Fords debutfilm A single
man utan några som helst förväntningar.
Det handlar om en medelåldersman som
undervisar i litteratur och som just förlorat
sin manliga livskamrat vilken är arkitekt.
Tom Ford är dessutom modedesigner så det
är inte mycket till identifikation i preludierna.

Det är en oerhört vacker film som egentligen
inte berör ett dugg. Jag känner inte in mig en
enda gång. Varför skall han ta sitt liv? Varför
har han levt överhuvudtaget?
Ford skildrar ett liv som är mig mycket fjärran.
Ändå, det är inte så mycket vad som sägs som
hur det gestalstas. Colin Firth är mycket bra
skådis och formen, bilden och sekvenserna är
så vackert förpackade att min nyligen uppvärm-
da kropp fortsätter att värmas ändå in i hjärnan.

När sedan Aldous Huxleys Efter många somrar
har en central plats i filmen så måste det finnas
en god tanke någonstans.