leifsjoqvist

1974 hittade jag en blå bok i farsans bokhylla. han
hade inte läst den. Han läste inte böcker. Däremot
köpte han böcker genom fackets bokombud på var-
vet. Det var Folket i Bilds bokserie som fyllde hyllor-
na och så började jag läsa böcker.
Den blå boken var Caryl Chessman och hans bok
Dödscell 2455. Chessmans bok handlade om honom
själv. Han dömdes vara Röda Lyktan vilken kidnapp-
ade och våldtog under några år på 40-talet. Chessman
drev på för sin oskuld men dömdes ändå. Bevisning-
en var tunnt och ändå dömdes han till döden. Han satt
isolerad i dödscell i 12 år innan domen blev verklighet.


I boken får man bilden av en människa och oavsett om
han var skyldig eller inte blir dödsstraffet något sjukt.
Varför och hur kan staten överlagt döda en människa?
Det är det bästa jag läst i kampen mot dödstraff och
det tog tag i mig och sådde det humanistiska frö som
senare slog rot och bara växte sig starkare.
Dödsstraffet är den hämndsjuke och rädda människans
val.

Inte än idag vet vi med säkerhet om huruvida Chessman var
skyldig eller inte. Vad vi vet är staten USA gasade ihjäl en män-
niska som kan varit oskyldig.


Troy Davies hann inte skriva några böcker men hans
öde samman faller med Chessmans.


Genom skärselden den andra av fyra böcker Chessman
skrev i sin dödscell