leifsjoqvist

Förra året skickades ett antal unga kriminella till
Manugua i Nicaragua för volontärarbete. Detta kri-
tiserades och man menade att det skulle vara en
slags belöning. Nu ett år senare kan man se posi-
tiva resultat. Detta skapar inga rubriker.
För flera år sedan gjordes en segelkryssning till
Västindien med en ennan grupp unga kriminella
och också detta fick kritik. Resultatet för de unga
var lysande. Även denna gång tyst från media.
Unga kriminella grabbar skall tas ur sitt samman-
hang. Om man då tar dem från ett relativt väl-
mående Göteborg till ett tufft Nicaragua är det
klart att man måste få en funderare på hur livet
skall bli.
Unga kriminella vill i de flesta fall bort från den
destruktiva verklighet de lever i. Men gruppen
de finns i brukar inte gilla det. Om någon vill
bli fri sitt kriminella liv brukar det också innebär
ett totalat avståndstagande från alla man känner.
Det är inte lätt.
Den s k vård unga kriminella får i Sverige har ju
dessutom mycket sämre resultat än vad resor av
typen Manugua har. Det är dessutom billigare för
staten att skicka dem till volontärjobb i Tredje värl-
den än att vårda dem på svensk instutition.
Avunden är stark och tanken på hämnd likaså.
Många vill att unga kriminella skall få lida. Pro-
lemet med den tanken är att de då permanentar
sin kriminalitet.