2012-04-15
10:41:45
Brottsprevention
Hälften av alla brott begås innan en person fyller 18. Åren mellan 13 och upp till 18 är kritiskt viktiga för brottspreventionen. Här finns två mekanismer: en som speglar negativa sociala faktorer och kan hanteras med generella åtgärder, och en som är kopplad med individfaktorer och måste åtgärdas med åtgärder riktade mot individer. Man måste veta VEM som så småningom kommer att bli kroniskt kriminell, inte minst därför att många redan fungerar som ledare för gäng. Förhindrar man deras tonårskriminalitet förhindrar man kriminaliteten hos många andra tonåringar, liksom rekryteringen till missbrukskarriärer. "Vi vill inte sortera människor" säger politikerna.
Vilka alternativ finns för etablerade kroniskt kriminella som vill hoppa av? Många har haft en traumatisk barndom, misslyckats i skolan, utvecklat en antisocial identitet och tillsammans med likasinnade formulerat en egen fascistisk moral med förakt för svaghet och Svensson, och hat mot grisar och plitar som viktiga komponenter. "Du skall inte döda" ersätts med "Du ska inte gola". En majoritet har psykiatriska och missbruksproblem som de sällan får hjälp med.
De saknar ett prosocialt nätverk och har ingen utbildning som kan leda till anställning. Skulle de trots allt få inkomst ska de ändå leva resten av livet på existensminimum pga ett berg av skulder/skadestånd. Vem tackar ja till ett sådant erbjudande när alternativet är fortsatt framgångsrik kriminalitet och spännande gemenskap med vänner avbruten av relativt korta perioder av inlåsning med hotellstandard.
Sten Levander
Vilka alternativ finns för etablerade kroniskt kriminella som vill hoppa av? Många har haft en traumatisk barndom, misslyckats i skolan, utvecklat en antisocial identitet och tillsammans med likasinnade formulerat en egen fascistisk moral med förakt för svaghet och Svensson, och hat mot grisar och plitar som viktiga komponenter. "Du skall inte döda" ersätts med "Du ska inte gola". En majoritet har psykiatriska och missbruksproblem som de sällan får hjälp med.
De saknar ett prosocialt nätverk och har ingen utbildning som kan leda till anställning. Skulle de trots allt få inkomst ska de ändå leva resten av livet på existensminimum pga ett berg av skulder/skadestånd. Vem tackar ja till ett sådant erbjudande när alternativet är fortsatt framgångsrik kriminalitet och spännande gemenskap med vänner avbruten av relativt korta perioder av inlåsning med hotellstandard.
Sten Levander
Kommentera inlägget här:
