leifsjoqvist

Det händer ibland att den som står före mig i kassan
inte har pengar nog att betala sina varor. Jag har då
för vana att betala det som blir över för jag att bara
få situationen överstökad. Det är pinsamt att kommas
på att man inte har pengar.
Igår stod jag i kassakön och det kom en liten tjej och
trängde sig före. Jag lät det vara. Jag hade inte bråttom.
När hon skulle betala fattades det femton kronor. Då bör-
jade ett dealande om vad hon skulle ta bort. Tandkrämen,
föreslog expediten. Smågodispåsen, föreslog flickan.
Jag sa då att jag betalade det som var över. Jag såg fram-
för mig hur de skulle börja tömma en smågodispåse på 15
kronor och att de skulle bli en evighetsprocess.
När jag plockade i mina varor tittade jag upp i kön som var
kvar och möttes då av ögon som tydligt var misstänksamma.
Det slog mig att de antagligen trodde att jag skulle haft ett
långtgående syfte att betala för flickan och jag fylldes av bå-
de ilska och äckel.
Om pedofilskräcken går så långt som incestskräcken eller
tanken om glömda minnen som skapat häxprocesser så
hamnar vi i det läget att ingen vågar visa respekt eller kän-
sla för unga. Då blir det bättre att vara elak och skrika och
slå barn för då blir man åtminstone inte anklagad för att va-
ra pedofil.