leifsjoqvist

Tom Wolfe fångade under 70-talet sin samtid genom flera
djuplodande reportage. Han gjorde det ofta genom att
ställa oförenliga bilder mot varandra.
I boken Trippen skildrar han gruppen eller kollektivet Merry
Pranksters resa genom USA. De bestod av ett antal drog-
ande intellektuella där Ken Kesey(Gökboet) var ledare öv-
er exempelvis poeten Allen Ginzburg och där den litteräre
halvt fiktiva legenden Casady(On the road again) kör buss-
en. Detta hippiens ansikte mot omvärlden får för sig att de
skall möta Hells Angeles och deras resa och mötet dessa
grupper emellan skildras i amerikansk media vid tiden som
vore det världens största händelse.
Vad som hände egentligen sas på detta möte vet vi inte mer än
vad Wolfe delger oss. Visst hade det varit spännande att sit-
ta där mellan Sonny Barger och Ken Kesey, de två närmast
diktatorisk styrande ledarna av den tidens två kanske mest
uppmärksammade grupper.


I en anna bok, Radical Chic, skildrar Wolfe hur rika och kända
amerikaner tar till sig strejkande arbetare eller de kommunist-
iska Svarta pantrarna i deras stora hus eller etagevåningar
för att ha möten och samkväm. Leonard Bernsteins möte med
Svarta Pantrarna blev en variant av mötet i trippen.


Här finns någon centralt att diskutera. Ett orättvist samhälle
kan avväpna hotet mot dessa orättvisor genom att släppa någ-
ra företrädare från de som utsätts för orättvisor och på så sätt
avväåpna mer genomgående försök till att förändra samhället.
Detta blev fallet i USA där de som ville förändring snart sjönk
undan när det amerikanksa samhället hade slutit leden igen
och slickat såren efter Vietnamkriget.