leifsjoqvist

Ibland kan jag känna att min framtid är osäker. Så gör
väl alla till och ifrån. Jag har allt annat än en säker an-
ställning och när jag vill ha utveckling i det jag sysslar
med så är jag också benägen att rycka undan den plan-
ka jag står på. Vattnet kan ju få en att vakna till.
Jag drivs inte av något som helst begär att äga. Tvärs-
om. Ägandet är självkorrumperande. Den som äger är
rädd om sina saker och drabbas av ångest av att inte
få tillräckliga inkomster för att kunna fortsätta sitt ägan-
de eller att utöka detta.
Så länge jag är frisk är jag tacksam att leva om än så
med ringa medel.
Idag har jag mer än jag behöver men har alltid i bak-
huvudet att det komma tider då allt bara försvinner.
Jag minns min tid som husägare då jag fruktade rän-
tehöjningar mer än annat eller att bilen skulle gå sön-
der och skapa stora extra utgifter.
I detta förnekande av ägande finns frihet. Jag behöver
inte korrumpera mig eller slicka röv.