2012-12-21
11:13:00
Det svenska folkhemmet
Igår visades en dokumentär av Rebecka Rasmusson.
Den hette Kvinnan i skogen och handlade om Edith i
Sjöskogen.
Edith var stum och döv sedan födseln. Hon levde ensam
i ett torp inne i skogen. R Rassmusson försöker att bena
upp hur Edith levt och i det lilla kommer en stor otäck var-
böld upp. Det svenska folkhemmets baksida.
1953 blir Edith gravid. Hon föder barnet som 6 månader
senare blir bortadopterat. Rasmusson letar för att hitta en
orsak.
En är att både Ediths mamma och mormor var prostituer-
ade. Ediths mamma var så bitter att hon försökte att spa-
ka och slå mot Ediths mage för att framkalla en abort.Hon
om någon visste vilket liv som väntar en utpekad kvinna
med ett barn i ett litet samhälle i Sverige.
Några år efter födseln och adoptionen tvångssterileras
Edith. Det skrivs att hon är döv,stum och imbecill.
Det riktigt otäcka i historien är när en väninna med små ord
berättar hur män från bygden hela tiden söker sig till det lillla
torpet för att få sin ett nyp. Äckliga svenska gifta män som in-
te kan hålla koll på sig. När Edith tar kontakt med en kvinna
som är gift med ett av dessa svin fär det till konsekvens att
alla kvinnor vänder sig gemensamt mot Edith. Så ser det ock-
så ut bland kvinnor i det svenska folkhemmet. Förtryckande
strukturer tar död på både kvinna och man och både kvinna
och man är både bödel och offer.
Det är denna tid som våra svenska rasister drömmer om.
Först skall de slå ihjäl alternativ tvångsutvisa alla utan etnisk
svensk bakgrund och sedan skall de restaurera det svenska
folkhemmet med tvångssteriliseringar, kastreringar, lobotomi
och allmän inskränkthet.
Jag minns min barndom från lilla Älvsjöhyttan i Värmland. Där
fanns en kvinna som alla bakom hennes rygg kallade för sköva.
Jag visste inte vad det betydde men som 11-åring var jag tvung-
at att ropa det efter henne. Det blev stor skandal. Sköva betydde
hora. Jag fick gå till henne och be om ursäkt. Hon grät och jag
mådde inte bra. Hon bjöd på kaffe och vi pratade. Om jag inte
minns helt fel fanns en man i köket. Vad jag minns är att hon
var en mycket varm människa och att vi blev vänner och den
tid hon hade kvar så hälsade jag på hos henne och fick bullar
och vi pratade. Sköva fick det lättare efter den händelsen. Ing-
en ville ju stå där med skammen att ha sagt något sådant.
Men i huvudsak varje liten ort och by i landet hade en eller flera
skövas som man hånade eller exkommunicerad.
Kommentera inlägget här:
