leifsjoqvist

När det nu knackar i det kapitalistiska systemet så
protesteras det världen över. De utan resurser krä-
ver en plats och för det vill man se till lösningar som
erbjuder solidaritet och jämlikhet.
Kommunismen är så solkad att det under lång tid
inte kommer att kunna användas som instrument.
Men vi vet att när människor kräver instrument så
skapas de. Det är bara en fråga om tid.
En stor fara är dock att det inte bara är de utan re-
surser som inser att systemet är åt helvete. I de led-
ande styrelserummen gnuggar nu de som styr värld-
en sina celler om att hitta alternativ till dagens.
Mycket pekar på att man efterlyser överstaliga organ
som inte skall vara beroende av tillfälliga oppositioner.
En riktning inom kapitalismen har ju hela tiden hävdat
att demokratin är en barlast. För att hjulen skall rulla
måste man undanröja hoten och till det kan krävas
militära eller polisiära ingrepp.
Det gäller för den radikale att se upp. Hoten mot ut-
veckling kan behöva att ta en sidostrid och försvara
den bristfälliga demokrati som uppstod under 1900-
talet innan man kan verka för en verklig demokrati.