leifsjoqvist

De rika vill gärna stoltsera med sin duktighet, men vi
vet ju att det oftast handlar om arv eller lyckokast. De
rika vill inte gärna betala skatt. De vill hellre konsum-
era i överflöd än att betala skatt. Skatt är ju solidaritet
i praktiken. De med mer betalar för att att flera skall
kunna leva drägligt, vilket ju är en grund för ett bra
samhälle.
Det är bara att jämföra vilka drev det blir när man bör-
jar prata om bidrag och framför allt bidragsfusk. Fusk
med bidrag anses vara mycket värre än att fuska med
skatten.
Skillnaden är monumental. De som tvinga in i bidrag
måste ju vända ut och in på hela den personliga inte-
griteten medans skattefifflare klarar sig helt undan.
Skattefusk eller fiffel är kriminellt och skall åtgärdas
på samma sätt som alla andra brott. Det borde ju ock-
så vara så att man mer jobbade med skattebrott vilket
ju skulle generera mer pengar till staten och vilket i sin
tur skulle kunna användas till att arbeta mer frekvent
med vardagsbrott.
I slutändan handlar det om vad man vill med livet. Om
vill vara eller att ha. De som vill vara arbetar med de det
vill och gör de i solidaritet med sina medmänniskor. Peng-
ar blir i det perspektivet sekundärt eller ett nödvändigt ont.
De vill leva i ha styr sina liv åt att äga och att tala om detta.
Existensen beror på hur mycket man äger och kan visa upp
detta.
75000 svenskar har konton i Schweiz och huvuddelen av
dessa flyttar pengar i syfte att gömma den och inte göra
rätt för sig.
Några få är som Fredrik Virtanen i Aftonbladet som skriver
att han är girig av naturen och tackar skattebetalningarna
så att han kan sova gott åt att pengarna används till nytta.
Utan skatter skulle han inte ge en nickel utan bara berika
sig själv.