leifsjoqvist

När vi bygger vägar eller järnvägar eller i städerna
bygger ut kommunikationsvägar som buss,spårvan
eller t-bana då tar vi till skattemedel.
Jag hör ett reportage om Clichy sous Bois vilken var
den stadsdel i Paris som ett smärre krig bröt ut 2005.
Vad har då hänt sedan dess?
Ett annat reportage från 2008 visade att Clichy sous
Bois var en sovstad där det var meningen att folk ba-
ra skulle sova och jobba någonannanstans. Problem
uppstår då när man dels inte får något arbete och dels
för att det inte finns några egentliga kommunikation
från och till förorten.
Clichy sous Bois blev och är en stadsdel med 30000
invånare där få har arbeten, en stor majoritet är skuld-
satt, där droger och kriminalitet finns i varje hörn och
där varje människa som får ett jobb flyr.
Det finns inga sociala faciliteter utan det är i ordets re-
na bemärkelse ett betonggetto.
Det är en förort som kan stå som ett monument för
liberalismens misslyckande. Det enda den franska re-
geringen kan komma på är att ge skattelättnader för
att skapa nya jobb. Men vem vill göra det i en död för-
ort?
På samma sätt som vi bygger ut olyckdrabbade väg-
sträckor där människor avlidit i olyckor måste man ag-
era i förorter som drabbas av social död. Man måste sta-
sa på att bygga ut och göra förorten levande. Bio, klubb-
ar, affärer, sociala faciliteter och man måste bygga upp
sociala organisationer som sportklubbar, musikens hus,
fritidsgårdar och bibliotek.
Ingen svensk förort är som Clichy sous Bois än men vi är
med stormsteg på väg åt samma utveckling.