leifsjoqvist

När jag såg The road warrior(Mad max 2) hade jag inte sett
Mad max. Den hade skapat ett namn att vara originell och
trots sin våldsamhet bära på en tanke om hur vår framtid
skulle gestalta sig. Filmerna kommer ju i en tid när atombombs-
hotet är ständigt närvarande.
Nu när jag ser dem runt 30 år senare kan jag bara säga att de
klarar inte att ta steget till klassiker. Tiden har varit riktigt stygg7
mot filmerna.
Jag reagerar mot Mel Gibsons uppspärrade ögon eller när han
skall vara hård. För många lika roller har eroderat mot det det
en gång var.
Musiken är fruktansvärd. Jag retar mig igenom både 1 och 2 och
undrar om en tondöv satt musiken.
Handlingen som jag en gång tog till mig visar sig nu vara ytlig
och lätt religiös.
Mad max 3 (Thunderdome) är ju närmast en parodi på de två
första.
Något säger mig att det finns filmer jag inte skall se igen utan
låta dem vara så som de lagrat sig i mitt minne.