leifsjoqvist

En dokumentär om den engelska musikfestivalen
All tomorrows parties kan ju inte bli fel...jo, det kan
det.
Det är en tafflig film av sekvenser utan innehåll.Jag
förstår inte syftet med festivalen eller vad som ligg-
er bakom. Jag får inte reda på hur stor den är eller
vem som egentligen åker dit. Ett enda stort varför
lämnas jag med.
En intressant scen dock. En ung man intervjuar ett
band där han inte får de svar han vill ha och då svar-
ar han själv. Det är en samling floskler om hur kapi-
talismen är orsaken till dagens usla musik. Problem-
et är att den är massproducerad för att skapa para-
noida människor.
Den unge mannen tillhör den kategori som utlöser
individuella angrepp på den kollektiva kapitalismen
och där jag undrar hur man tänker.
Under alla år som jag trampat på som radikal har jag
oftare stött på radikala männsikor som agerar i ett eg-
etperspektiv mer än för det allmännas bästa och i sol-
idaritet med männiksor i stort. Den radikala ytan kunde
lika gärna var libertin eller fascistisk för budskapet är
underordnat att framhäva det egna jaget.