leifsjoqvist

Under 70-talet var jag anhängare av ett aprti som
ansåg att rockmusiken var fiendens musik. Rocken
var skapad för att söva arbetarklassen och därför
skulle den bekämpas. Under samma tid satt jag
och lyssnade till den musik som jag än idag ligg-
er mig närmast hjärtat. Den klassiskt progressiva
rocken med grindstolpar som Genesis, Gentle Giant,
Colloseum, Camel, Jethro Tull, Greenslade,Jade
Warrior, Fruup, Gong, Soft Machine och många många
andra är svåra att karaktärisera som borgerskapets
kuturella stridsmedel i kriget om hegemoni.
Ändå var det vad som hände.

KPML(r) och SKP tävlade om vem som mest hatade
rockmusiken (många r-are var Stonesfanatiker och
hade också de problem med denna politik).R-arna
skrev:
Vi menar att man som revolutionär och anti-imperialist
måste ha en i grunden fientlig och starkt kritisk hållning
till USA-amerikanska rockmusiken. Inte ett ögonblick
glömma att detta är fiendens musik, en musik att söva
och förföra vår ungdom, arbetarungdom med.

eller, av samma författer:

En typsik orgiastisk musik. Med det menar vi att den,genom
sin monotona rytm, sina ständigt upprepade enkla musikalis-
ka teman och sin höga volym strävar efter att hesta sina åhör-
are till extas.
  Nära kopplat till extasen  är musikens ofta uttalade exotiska
karaktär. Det är en musik som har skapats för att propagera
individualistisk och sexuella utlevelse.
Det är en musik för borgerlig njutningsfilosofi.

Ändå samlade denna musik tusentals åhörare och den mer
kollektivt danande några tiotal.

Det fortsätter:
  I gitarrsolona och löpningarna finns också ekon från indisk
yogakult och feodal världströtthet, som ger musiken en typ-
isk flumkaraktär. En musik att hascha och fly bort till.

Till slut:
Ett annat drag, som väl måste sättas på minuskontot, är att
den moderna rock- och popmusiken är en melodiskt mycket
fattig musik. Till förvillelse  lik blues- eller andra enkla teman
återkommer i låt efter låt- för övrigt rör det sig ofta om stereo-
typa sololöpningar kring några mollackord.
Måste inte bristen på utvecklad melodik innebära en hämmande
begränsning, som också får till följd att musiken blir ytterst svår-
sjungen, svår att komma ihåg- inget man går och nynnar på eller
kan sjunga i lag med kamraterna?

SKP hade ju en variant på detta då de efter maoistisk förebild gill-
ade opera vilket r-arna förde in under borgerlig musik och därför
ville stoppa byggandet av ett nytt operahus i Göteborg, vilket var
en mycket stor fråga för göteborgsvänstern under några år.

Jag lyssnade då på all form av rock och gör det än idag. Måhända
är det därför jag blivit mer borgerlig i mina tankar. Ändå så har ju
de drivande i denna politik idag flutit upp blivit megakändisar inom
nöjesindustrin, men de kanske lyssnad ännu mer än jag på rock
och i smyg?

Läs mer om detta och andra stolleprov i boken Människor som gått
till överdrift av Kalle Lind.