leifsjoqvist

När Ike Eisenhower avgick 1961 efter att ha
varit president i åtta år höll han ett mycket
intressant avskedstal. Han gick till storms mot
bankerna och deras inflytande. Han gick till
storms mot alla de som var emot jordbruks-
subventioner och de som var emot sociala
reformer kallade han "dumma i huvudet".

Ike var ingen duvunge. Han styrde USA under
den värsta kallakrigsperioden där USA flertalet
gånger hotade att åter använda kärnvapen som
de gjorde i Hiroshima och Nagasaki, f ö de enda
gånger som kärnvapen har använts i konflikter.
Det var under denna period man la grunden för
alla interventioner på den amerikanska kontinen-
ten som senare gav miltärdiktaturer och fascist-
iska regimer under 60- och 70-talet.

Men, det fanns en ådra hos Ike som senare för-
lorades. han var emot maktkoncentrationer och
mot alltför stora klassskillnader. Han insåg att
detta till slut slår sönder samhällen. Ju större
man bygger utanförskap ju närmare sin egen
undergång är man.

Dagens USA påminner i viss mån Sverige. Här
finns människor som är förfördelade och som
letar orsaker till orättvisor. tyvärr är deras slut-
sats att man bara hittar felen i det man kallar
etablissemanget. En sådan analys ger Teaparty
och Sverigedemokrater, vilket ju i sin förläng-
ning ökar utanförskapen och påminner om gris-
arna i Djurfarmen. De vill bara se till sin egen
grupp och höja den oavsett om det innebär att
förtrycket blir kvar eller förstärks.