leifsjoqvist

Bengt Olsson skrev i DN för några veckor sedan att
det fanns ett slags monopol för vänstern inom kult-
ursektorn. Om det är sant vet jag inte men om man
läser vilka frågor som dyker upp i det allmänna med-
vetandet så är ju Olssons påstående en ren lögn.
Det är säkert med denna debatt om en slags kultur-
vänster som med en debatt som rasade för 25 år
sedan och då gick under namnet mediavänster.
Den gången var det Jan Myrdal, Lars Gustavsson,
Sven Fagerberg och Sven Delblanc som rasade mot
den tidens kultursektor och beskyllde den för att
vara kulturfientlig, karriäristisk och gå i Sovjets led-
nad.

Åter är det dags att dra fram klassanalysen som instru-
ment. Då kan man ju ganska snart se att de som driver
kulturfrågor tillhör medelklassen och driver kulturfrågor
för kulturens egen skull. Med det innebär det att kultur-
en blir tandlös och inte på något sätt ett hot mot det be-
stående.

Långt borta är en kultur som gav oss "Rapport från en
skurhink" eller fram till 70-talets slut en litteratur där
arbetarklass och underklass fanns skildrade som någ-
ot annat än white trash eller blattekriminella.