leifsjoqvist

När jag kollar på filmer Så jävla metal får jag en lätt
rodnad på halsen. I början av 80-talet var jag med
i en rörelse som ansåg att rockmusiken var imperia-
listisk så det man skulle lyssna på var Viksta-lasse
som spelade folkmusik på en såg och diverse folk-
musik. Jag tillhörde den skara som kunde se det
större tänket i denna lysnade ide men som natur-
ligtvis ansåg att jag som upplyst kunde fortsätta
att lyssna till mina LP-skivor.
Vid denna tiden härjade en kristen fundamentalist
i Sveriges Radio vid namn Siewert Öholm.(På Flash-
back kan man läsa om den gode Siewerts minst sagt
märkliga förhållande till kvinnor. Det är när sådana
som han går ut till moralens försvar som man kräks)
Han hade ett program som hette Svart direkt och
gick han till storms mot hårdrocken. Han tvingade en
liten 5-åring (om jag minns rätt var det Lasse Rådes
son, då journalsit på GT, och hur tänkte Råde)att ut-
tala sig om ett magasin om hårdrock. Det var vid en
tid då det rådde moralpanik i landet, minns videovålds-
debatten.
Filmen Så jävla metal handlar om svensk hårdrocks
historia och tar sig början när den var som bäst med
November.
Det roligaste med filmen är när trummisen i Machine
head skall förklara varför hårdrocken är så bra i lilla
landet Sverige och han drar slutsatsen att det beror
på att det är så jävla tråkigt här, det enda man kan
göra är att spelar hårdrock, fotboll eller bli kriminell.
F ö kan man ju fråga sig om en islamitisk propagan-
dist som ställst inför rätta för övergrepp på barn,våld-
täkt och som i flera decennier spytt galla över homo-
sexuella hade haft en framtid i media.