leifsjoqvist

Jag har haft mer än halva mitt bibliotek nerpackat de senaste
två åren och nu börjar jag få abstinens. Boken är som en snutte-
filt. Jag lyssnar på Godmorgon Världen på P1 och ett reportage
om bokhandelns död. Det finns dock hopp. De små nischade bok-
handlarna klarar det bättre än de stora jätterna. De sistnämnda är
utan själ och då kan man ju lika gärna handla på nätet.
De nischade handlarna gör bokhandeln till mer än en fråga om
produkten böcker. De har happenings och bjuder in författare. I en
stad med 10 miljoner invånare kan ju det göras. Men det är också
en klassfråga. En av de små handlarna säger att det bara är medel-
klass som äntrar bokhandeln. Han säger att det finns en man i Bronx
som kämpar för att hålla öppet men att han är som Don Quiote.
Boken har ju tappat sitt övertag som informationsinhämtare. Borta
är den tiden som min egen barndom då det fanns en liten TV med
en kanal som enda konkurrent. Generationen innan jag hade det
ju än mer avspänt med konkurrenter. Proletärförfattare som Ivar Lo-
Johansson har ju skrivit om hur han läste på nätterna i stearinljusets
sken och att detta inte sågs med blida ögon av omgivningen. Under-
klassen kan ibland vara råare mot de som vill bildning än överklass-
en. Jag tror ändå att boken har en framtid tack vare sitt format och
att det också handlar om form inte bara innehåll. Vem fan vill läsa
en roman på en läsplatta?Värre är att den information som konkur-
rerar bort boken till 95% bara är underhållning och opium för folk-
et. Den fördummar. Folk får allt svårare att läsa om saker i sin tid.
Strindberg blir antifeminist och Marx antisemit. Trams!