2012-06-21
13:18:08
Brobyggarna
Det är sommartid och tid för långläsning. Brobyggarna av
Jan Guillou har jag låtit ligga till nu. Då jag läst allt Guillou
publicerat är det som med en halv special: det är enkelt,
man vet vad man får och det är alltid det bästa som finns
när man är hungrig.
Jag läser Guillou för den politiska kontexten inte för att det
är skönlitteratur eller beskrivningar av natur eller människor
som lyfter mitt medvetande.
Guillous huvudpersoner kan ju få mig att tro att de skall rep-
resentera den goda filantropiska liberalen. Agenten, korsfar-
aren, f d främlingslegionären eller nu ingejören är ju så för-
villande lika. De är riktiga män, de är i grunden goda, de är
oförskämt rika, de delar med sig generöst av sin rikedom
till goda saker, de är riktiga jävlar på att slåss och skjuta,
de gillar att jaga, de är supersmarta och de får alltid samhäll-
ets snyggaste brud vilken alltid är supersnygg, supersmart
och för feminister.
Persongalleriet är alltså anstängt litet.
Det politiska är varför jag läser Guillou.
Denna gång handlar det alltså om Europa som är på väg att
formas om och hur kolonialismen i Afrika såg ut. Det förhat-
liga Tyskland är rakare och shysstare i sin behandling av de
svarta. Belgarna är värst. Kung Leopold mördade genom sina
soldater och legoknektar ca 6 miljoner svarta. De stympade
mångdubbelt fler för att dessa skulle bli varnande exempel.
Likheten med nazismens koncentrationsläger är slående.
Kung Leopold banade väg för Hitler( vilket ju är Sven Lind-
kvists tes i Utrota varenda jävel).
Engelsmännen vill ju ha guld i Sydafrika och krigade mot boer-
na som hade holländskt ursprung. Boerna använde gerillakriget
vilket var effektivt mot britternas paradarmeer. Britterns svarade
med att fängsla kvinnor och barn i byarna och satte dessa i
koncentrationsläger där de svalt till döds. Män som tvingas
välja mellan kampen och sina barn och kvinnor brukar gå mot
undergång. Britternas kamp mot boerna är en av historiens
smutsigaste.
Så läser jag då Brobyggarna med glädje trots stereotypierna,
men visst faller tempot när det bara är historien i sig som driv-
kraften.
Kommentera inlägget här:
