leifsjoqvist

När jag började tugga i mig böcker i mitten på 70-talet
fastnade jag ett tag på de litterära utopisterna eller dys-
topisterna, Orwells 1984 och Du sköna nya värld var ju
två olika sätt att skildra hur diktaturer skapas. I Orwells
med rå repression och Huxleys där diktaturen skapas med
vetenskap, droger och underhållning.


I utkanten fanns Ray Bradbury vars repression jagade böcker
och brände allt de kom åt. Titeln Fahrenheit 451 syftar ju
till att papper antänds vid de graderna.


Jag minns hur jag läset Den illustrerade mannen. Den är skriv-
en på 50-talet och temana i de 18 novellerna är jordens und-
ergång och rymden. Jorden var ju en hotfull plats på 50-talet
och skräcken för vildarna i Tredje Världen kombinerades med
skräcken för att Sovjet skulle bomba med atomvapen.
Nu är inte novellerna några politiska essäer utan våldsamt
spännande berättelser där science-fiction blandas med när-
mast skräcknoveller.
Läsvärt var det i vilket fall.
Nu är Bradbury död.