leifsjoqvist

För många år sedan mördades den lille pojken Bobby av
sin mamma och styvpappa. De båda förövarna skyllde på
varandra. Döden för Bobby var slutet på en historia som
innehöll ständiga kränkningar och ren fysisk tortyr.
Mamman och styvpappan dömdes till tio års fängelse för
vållande till annans död.
De släpps nu efter 6 år och det innebär att båda skött sin
fängelsetid.
GP och ännu mer Aftonbladet skriver nu om detta och namn-
ger både styvpappan och mamman. Jag frågar mig varför?
Hoppas man på en tyst hämnare? Hoppas man att de skall
letas upp och hånas alternativ trakasseras och misshandlas?

Om man har gjort ett brott som de båda lider de nog i sig
själva om de är normalt fungerande. Om de inte lider är de
djupt störda och då  blir detta drev kontraproduktivt.
Driv in en psyko- sociopat i ett hörn och denne kommer osvik-
ligen att slå tillbaka på ett eller annat sätt.

Ibland får man vända sida. Skall man lära något kan man fråga
sig varför ingen gjorde något innnan Bobby dog. Där finns en
fråga som borde kunna hitta lösare. Det finns flera fall där stat
och kommun gått in och hämtat barn från föräldar eller vårdnas-
havare där det blivit opinion mot omhändertagande. Tänk hur
många sådanan omhändertagande som räddat barn som Bobby.