leifsjoqvist

Borgerliga intellektuella och ledarskribenter oroar sig för
att det alltmer talas om klass. Det oroar sig framför allt
över när klasshat kommer på pränt.
Det klasshat de oroas över är det som kommer underifrån.

De nämner aldrig eller oroar sig över det klassförakt som
deras kollegor och vänner i de övre klasserna spyr ut öv-
er de som är under.
De oroar sig inte över vinster som tas ut på barn, sjuka
och människor med funktionshinder. De oroas inte över
löjliga bonusar och sanslösa arvoden. De oroas inte öv-
er mutor och momsfiffel. De oroas inte över de stölder
från det gemensamma som skattefifflare och skatteflyk-
tingar rutinmässigt utför.
De oroas inte över segregationen som skol- och byggnads-
politiken genomför.

Nej, de oroas över de som oroar sig över det ovan nämnda.
De oroar sig så mycket att de vill ha munkavle på sådana
som Lindeborg och Myrdal.
Den liberala debatten, enligt dem, är när alla tycker lika och
inte ifrågasätter uppenbara orättvisor.



Jag cyklade förbi ST Sigfridsplan igår och vid en korsning kom
en stor lyxig bil och de kändes som om han inte skulle stanna.
Jag förberedde mig på att komma på huven och rullade ut.
Mannen som körde fick tvärnita. Jag såg honom och hans kvin-
na genom fönstret och kände föraktet. Jag hoppades att han
skulle tuta eller ännu bättre gå ur bilen. Det skedde inte. Över-
klassen vet ju att inte beblanda sig med plebejerna.

Det är överklassens förakt för det gemensamma vi skall diskutera.
Det är överklassen som är problemet inte de som pekar på att pro-
blemet finns.
Och visst fan finns det klasser!

Klasslös papegoja
Med huvudet i överklassröven
Kapitalets hithen