leifsjoqvist

För en man som jag som dagligen umgås med människor
från hela världen blir allt tjat om etnicitet irriterande tjaf-
sigt.
I fotbollen är ju frågan om etnicitet en uppenbat icke-fråga.
Där pratar man om fotbollen i sig och frågan hur man spelar
eller uppför sig är på allmänt plan.
När jag cyklar i området där jag bor har i dagarna eritreanska
familjer haft studentfest och en bsonier firat 50-årsdag med
sin släkt. Eller rättare, det har varit en studentfest och ett 50-
årskalas.
Vi är människor som pratar om frågor som berör oss och vad
vi eventuellt skall göra för att lösa problem. Vad har etnicitet
med det att göra?
Jag är uppväxt och fostrad i en släkt av torpare och skogsarbet-
are i en närmast arkaisk svensk släkt och det jag lärt mig om
rätt och fel eller hur man agerar människor emellan skiljer sig
inte där jag lever och agerar idag.
Människa som människa.

Det finns en del, ganska många, som ställer frågan om etnicitet
så fort de hör tala om ett brott.
Vad löser det om man får reda på om det är en somalier, perser
eller värmlänning?
Ställer man den frågan är man rasist.
Man har en förväntan att brott skall ha en etnisk förklaring och
det är rasism.


70-talets stora framgångar i synen på männsikan och brottet lev-
er kvar men tyvärr i huvudsak bara inom statens ramar. Det kan
blir ett problem då rasisterna manar till kamp mot etblissemanget
och det kan tolkas som att etablissemanget skyddar blattarna.
Därför är det av vikt att folkrörelserna dels fylls på, blir aktiva och
tar ansvar i dessa frågor.


Var inne på Flashback angående en skjutning ikväll i Kortedala och
alla inlägg handlade om hur Kortedala såg ut etniskt.
Dumheten sprider sig.