leifsjoqvist

Fördelen med att vara religiös inom musiken är att man
kan byta gudar när man känner för det och man kan byta
så att man får gudar med hel annan inriktining än de man
hade innan.
Några av dessa gudar återfinns i i Jethro Tull och särskilt
då stormästaren själv Ian Andersson.
1972 gav de ut konceptalbumet Thick as a brick vilken jag
tror är den enskilda skiva jag lyssnat mest till genom åren.
Varje år får jag abstinens och då är det Thick as a brick som
saknas mig.

Nu kommer Thick as a brick 2. Ian Anderson säger att han
var intresserad av vad som hänt med Gerald Bostock 40 år
senare. Bostock är ju den 12-årige pojke som sägs skriva
Thick as a brick. Skivan var ju tidningsmaterial och skivan
var invikt i detta. Där var notiser, insändare, ledare och en
fiktiv recension av skivan.


Vad har hänt sedan 1972?
Ganska mycket och det är ju gott att åtminstone någon av
alla de som var engagerade för 40 år sedan känner att det
finns anledning att ställa frågor om utvecklingen.

Oavsett skall det bli grymt intressant att se hur de kan ge
en av de bästa plattorna någonsin en efterföljare. Kan de
komma ett orgelsolo som 1972?