leifsjoqvist

När jag var en ung pojk var en av mina största
drömmar att bli riktigt hårig. Jag ville ha hår på
bröstet för det hade riktiga män. Jag minns att
vi höll stenkoll på de första könshåren. Vi mät-
te längden och Lars hade ett som var 3 centi-
meter och han var kung.
Med håren kom håren och det blev hår överallt.
Mustasch och hår på bröstet och nu sprider det
sig som en löpeld över ryggen, armarna och i öron-
en.
Det är inte heller längre någon särskild status med
hår. När jag för cirka 10 år sedan såg reklam för
att ta bort hår på bröstet trodde jag att det var ett
skämt. När jag hörde män som rakade sig under
armarna var jag säker på att någon drev med mig.
Men hårbeklädnad verkar numer vara mer eller min-
dre en klassmarkör.
Ännu värre är det för kvinnor. Det blir förstasidesny-
heter och hatgrupper på facebook om en kvinna visar
hår under armarna offentligt.